|
Fritt fall
|
|
|
Viktlöshet under en parabelflygning.
|
I fritt fall känns det som om du svävar. Du kanske har upplevt den känslan just när en hiss börjar gå nedåt, eller i en bergoch
dalbana precis när nedförsbacken börjar.
När en kropp är i kontinuerligt fritt fall och den inte påverkas av några externa krafter, blir kroppen tyngdlös. Det här tillståndet kallas nollgravitation (0G). I själva verket är det svårt att helt eliminera alla externa krafter. Till exempel kommer en kropp som kretsar kring jorden
på 400 km höjd (som ISS) att stöta på friktion eftersom det fortfarande finns kvarvarande tryck från jordens atmosfär. Den
vetenskapliga termen för en kropps något rubbade gravitationsmiljö i jordens omloppsbana är mikrogravitation (µG).
Ibland pratar man om g-kraft. När en hiss börjar gå uppåt kan du känna att dina fötter pressas mot golvet som om gravitationen ökade. Den här kraften
kallas positiv g-kraft och är ett resultat av hissens rörelse uppåt.
Den kraft jordens gravitation utövar på jordytan är lika med 1 g. I en berg- och dalbana kan du kanske nå upp till 2 g, och upp till 5 g i en bobsleigh eller ombord på en raket. Det innebär att accelerationen är dubbelt, eller fem gånger, så stor som den gravitationskraft
jorden normalt utövar på dig. I en berg- och dalbana upplever du detta i den nedre delen av banan, just när banan går uppåt
igen.
Flygplan som flyger upp och ned i parablar kommer att nå upp till perioder av ökad g-kraft och perioder av minskad gkraft. En Airbus A300 används vid ESA:s parabelflygningar. Passagerarna ombord upplever perioder av positiv g-kraft som varar i 20 sekunder, och som omedelbart följs av 20 sekunder
med minskad g‑kraft.
Parabelflygningar används för vetenskapliga och tekniska undersökningar för att uppleva korta perioder av tyngdlöshet. Det
gör det möjligt att testa instrument innan de skjuts upp och används i rymden. Under dessa flygningar kan också astronauter
få uppleva en tyngdlös miljö innan de deltar i en långtidsfärd i rymden.
|